Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 ERNST KLEIN.
band. Språnget från det av räta bjälkar regelrätt sammanfogade
sparrtaket (fig. 1) till det kupolformiga, på kortsidorna valmade
taket på Gruttorms gamme (fig. 2), synes mig ingalunda vara av
. .
väsentlig betydelse. Även i långt mera utvecklade
byggnadsformer växla valmtak med vertikala gavlar, och där det, som här, är
fråga om en ofta uppträdande brist på lämpligt, rakt byggnadsvirke,
är en sådan växling synnerligen förklarlig. Inom den typiska
fjällbjörksregionen bör en fast sparrtakskonstruktion med raka gavlar vara
en sällsynthet helt enkelt därför, att om någon ansenligare höjd på
byggnaden önskas, därtill fordras antingen längre rakvuxet virke än
naturen erbjuder, eller också konstruerandet av ett särskilt
gavel-roste, något som, där det erfordras soliditet och motståndskraft,
nästan förutsätter, att man har plank och bräder till sitt förfogande.
Av de runda, korta, mestadels ormlikt krökta björkstammarna
åstadkommer man icke gärna annan konstruktion än den på Guttorms
gamme, varvid man såvitt möjligt föredrar kupolformen, för att
lättare kunna få torven att ligga kvar på valmarna och takfallen. I
stort sett samma konstruktionssätt ehuru utan utpräglad »kupolform»
visar ju också Erik Marsjas i övrigt högst moderna vinterhus.
Skillnaden mellan den hos gammerna numera vanliga, vertikala
underkonstruktionen och en lutande vägg, som mer eller mindre går
i en linje upp till rököppningen, är icke heller av väsentlig art,
utan visar tvärtom en serie övergångsformer. Redan den av Reusch
avbildade gammen har, trots sin vertikala stolpställning, på grund
av täckvirkets sneda resning väggar som luta inåt-uppåt. Något
starkare blir naturligtvis denna lutning i en kåta sådan som
Sai-tuns (fig. 5), där »åtnårisa» ersätta såväl stolpar som spärrar, men
likväl icke starkare, än att takvirket måste ges en ytterligare
lutning för att sluta an mot rököppningens ram. Det är först i de
enklare och mindre kåtorna*, som hela väggen går i en tämligen
brant lutning från marken upp till rököppningen på samma sätt
som i tältkåtan. Alla övergångar inom serien torde småningom
knnna beläggas, i den mån ett rikligare material framkommer. Redan
nu äro vi enligt min mening fullt berättigade att tala om en
utveckling. Frågan är då, i vilken riktning denna utveckling har gått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
