Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 VÅR ÄLDSTA PÅ SVENSKA TRYCKTA JULBESKRITOING.
586, tydligen utan kännedom om uppsatsen i Allmänna Journalen.1
Carlén har emellertid försett sitt avtryck med åtskilliga noter, vilka
åtminstone delvis kunna förtjäna att av en nutida folklivsforskare
beaktas. Ett visst inflytande har det av Carlén kommenterade
avtrycket kommit att utöva på vår senare folklivslitteratur
därigenom att L. Lloyd i sitt bekanta och, för att härleda sig från
en främling, synnerligen aktningsvärda kompilationsarbete Peasant
life in Sweden (London 1870. Svenska allmogens plägseder,
Stockholm 1871) anlitat detsamma. Mera för kuriositetens skull må
slutligen tilläggas, att Octavia Carlén i ett obetydligt häfte »Julen dess
plägseder och minnen», Stockholm 1877, utan all uppgift om sin källa
i sin tur avtryckt Svenska familjboken.
N. E. H.
Om Julhögtiden i Norden, dess ålder och upphof, samt de åtskilliga
bruk och plägseder, som utmärkt densamma i äldre och nyare tider.
Ibland de stora årliga Högtider, som i Hedendomen blifwit firade hos
oss, war Julhögtiden den förnämsta. Den hade för wara Förfäder en så
stor helighet, att de icke allenast sjelfwa Julafton (Jol-apton), men äfwen
de fyra nästföregående dagarna afhöllo sig från all annan sysselsättning än
den som fordrades för tillredelserna af offren, högtidsmaten oeh andra
anstalter. Hwad som hos dem i synnerhet hörde till densamma, war den så
kallade Jola-yalten. En sådan infördes till och med Jul-afton i sjelfwa
Konungens säl, och Konungen, tillika med hans Hof-folk, gjorde under det de
lade händerna på hans rygg, löften att utföra wissa bragder, dem de med
ed bekräftade, - en sed, som fortplantade sig ända in i medeltiden och
föranledde till det namn af pecora votiva, hwarmed de djur som derwid
nyttjades (Påfåglar, Hägrar, m. fi.) i medeltidens Handlingar finnas
utmärkta. Denna ära skedde i synnerhet den Galt, som sedermera i början
af Februari månad offrades åt Frey. Verelius tror, att wara förfäder äfwen
wid Julhögtiden nyttjat ett slags Bröd i form af en galt, som, tillika med
annan mat, warit ända till Knutsdagen uppstäldt på bordet, omgifwit af ljus,
(till tecken af dess helighet) - hwaraf förmodligen de på wissa orter ännu
brukliga Jul-högarna fått sin upprinnelse - och att man derigenom welat
för det ingående året göra sig solen, månen och jorden bewågna. Hwad
det förstnämnda påståendet angår, tro wi, att den bakade Julgalten
egentligen icke kommit i bruk förrän sedan genom Christendomens införande,
den werkliga blifwit förbuden; hwad det sistnämnda beträffar, få vi i det
följande se sammanhanget dermed, äfwensom ytterligare bewis för hwad jag
nyss yttrat om Julkusarnas bruk.
1 Jfr Svenska familj boken, b. 4, innehåll s. 5 (Dec. 24).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
