Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISEN LEWIN OCH SIGRID BEHM
till sitt eget hem inbjuda amanuenserna och några unga
släktingar för att undgå det beramade kalaset. Ty han var i grund
och botten en mycket tillbakadragen natur.
I slutet av 1890-talet lyckades d:r H. genom medel, som några
frikostiga donatorer ställde till hans förfogande, förvärva en
samling av icke mindre än 17,000 akademiska disputationer
(summan ökades senare till 19,000). Detta beredde honom
en obeskrivlig glädje, och han meddelade sin förtjusning till
dåvarande bibliotekarien amanuensen P. Wistrand. Denne
bad då, att d:r H. skulle »öka hans bibliotekarieglädje över de
17,000 disputationema» genom att låta honom få binda »om
endast några få böcker, som bestämt icke hålla tillsammans i
10 år till». På detta får han följande karakteristiska svar: »O du
otacksamma gök! hällre ’ett litet anslag’ till bokbindning än
17,000 akademiska afhandlingar. Det ena så godt som ett
unikum, det andra af den art, som kan fås lika bra om 10 år.»
Allt detta är ju kanske i mångas ögon obetydliga drag, men
det är drag, som vittna om Artur Hazelius rent mänskliga
sidor. Hans betagande vänliga väsen, när han gav sitt gillande,
sitt beröm. Hans häftigt uppbrusande vrede inför något
små-sinnat, dumt. Hans nästan skygga tillbakadragenhet, när det
gällde offentligt framträdande. Hans enastående och
övertygande vältalighet, när han ville övertyga. Hans hart när
pedantiska ordningssinne. Hans fader liga omsorg om sina
underordnade, denna patriarkaliska syn på förhållandet mellan
husbonde och tjänare, som har sin rot i fäderneärvd uppfattning
av samhällets innebörd. Detta rent mänskliga hos honom är
det som gör, att hans bild ännu står så klar, så levande för den
som skriver dessa rader. Alltsammans bildar ju blott liksom
en bakgrund för den brinnande kärleken till den stora uppgift
han satt sig före, för det som blev hans livsgärning.
V. L.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
