Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några exkursioner i Transkaspien. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fladdrade omkring och en sandfärgad Cicindela lyfte framför
oss då och då. Under stenar träffades några tusenfotingar,
tre arter myror, svarta skalbaggar och en liten gråhvit vinglös
insekt af hoppstjärtarnes eller poduridernas grupp, hvilken
sedan visade sig vara en för vetenskapen ny art af släktet
Isotoma. På ett par ställen hade jag sett runda hål i marken
ungefär ett par centimeter i genomskärning och jag undrade
hvad som kunde ha orsakat dem. Slutligen lyckades ett
försök att gräfva ut ett och i botten fanns en stor svart
skalbagge, närbesläktad med de gamla egyptiernas heliga Scarabe
(Ateuchus).. Några minuter senare fann jag andra exemplar
ofvan jord framvältrande sina af kospillning hoplagda runda
bollar, afsedda att i en framtid tjäna som föda åt larven,
sedan de nedgräfts och sålunda skyddats. Det är ganska
intressant att se scarabeens ihärdiga arbete med sin boll. Själf
är han nära 3 cm. lång, men bollens diameter är snarare större
och sålunda blir dess volym afsevärdt större. Bollen vältras
bakåt i det scarabeen halft upprest med sina bakben famnar
bollen och styr dess rörelser. De kraftiga frambenen, som
sakna fotleder, stödja mot marken och utföra
ställflyttningsarbetet. Så går det energiskt och rastlöst framåt eller rättare
sagdt bakåt, till dess en gynnsam plats för nedgräfning träffats.
Kommer en sten i vägen, söker scarabeen sträfva uppför öfver
densamma, men tumlar tillbaka gång på gång, likväl är den
åter färdig till nya försök, till dess utaf en händelse en ny
riktning åt sidan inslås.
Längre fram utefter den platå, på hvilken vi vandrade
fram, funnos kirgisvinterboningar, som utgjordes af fyrkantiga
af sten byggda hålor. Dessa voro nu öfvergifna, men talrika
ben och horn af får visade, hvaraf invånarne mättat sig.
Längre ned nära stranden gick en kirgishustru och gjorde i
ordning en bostad, i det hon band fast filtar utanpå den
halfklotformiga kibitkans af träspjälar gjorda stomme. Detta tält
tillhörde kirgiser, som deltogo i fisket, men de flesta drefvo
omkring med sina hjordar på Mangischlaks högplatå. Då ett läger
sades vara blott på 3—4 versts afstånd, beslöto vi oss för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
