Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reptiliejakt på Balkan. Af Otto Cyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
FAUNA OCH FLORA
Träsken voro omgifna af ogenomträngliga busksnår, så
att jag måste maktlös åse, hur ett par strimmiga vattensnokar
gåfvo sig ut i vattnet. Däremot fångade jag på land ett par
exemplar af den lilla utomordentligt vackra snoken Contia
modesta Mart., ljust gulbrun med en vacker svart diademteckning
på hjässan.
De intressantaste fynden denna dag voro emelertid några
Typhlops vermkularis Merr. och Blanus Strauchü de Bedr., som
här voro ganska allmänna under stenar. Den förre är en
liten orm med glänsande glatt fjällbeklädnad och som lefver
som en mask under stenar och i jorden. Ögonen äro
rudimentära, eftersom de ej mer användas, den korta svansen är
märkvärdigt nog kroppens tjockaste del och slutar i en
nedåt-riktad tagg. Med denna håller ormen sig så fast i sitt hål,
att man ofta endast med största svårighet får honom upp ur
det, månget exemplar låter hellre slita af sig, än att det ger efter.
Blanus Strauchü är en högst märkvärdig ödla, som för samma
underjordiska lefnadssätt som Typhlops. Fötter saknas,
ögonen äro ännu mer tillbakabildade än hos Typhlops och äro
vanligen ej urskiljbara (hos Typhlops synas de såsom svarta
punkter), huden är läderartad och indelad i ringar med
fyrkantiga, aflånga plåtar. Likheten med en daggmask, med
hvilken också den blygrå-rödgrå färgen öfverensstämmer, är direkt
förbluffande; äfven om man sökt djuret och på förhand varit
noga underrättad om utseendet, blir öfverraskningen ej mindre.
I Smyrna fångade jag följande dag på berget Monte Pagos
ännu en Blanus Strauchü, en Contia modesta, en Ophiops och
en Bufo viridis.
Dagen före afresan randades — och jag hade ännu ingen
Agama! En sådan biamage ville jag ej tänka mig, frågan var
blott, hur man lättast och fortast skulle komma ut ur staden
till de ställen, där djuren funnos. Vid frukosten lättade jag
mitt hjärta för en af dessa ofta mycket nyttiga dragomaner,
som jag förut lärt känna, och denne föreslog oss en
mulåsneridt till Bournabad, han var villig göra oss sällskap. Sagt
och gjordt, den nödvändiga utrustningen hämtades och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
