Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
FAUNA OCH FLOKA
yttersidor samt fötternas och svansens öfversida. På sidorna af den
något plattade svansen 8 tydliga mörka fläckar erinrande om vissa
laxfiskars (t. ex. å öringens rygg).
Beträffande vattennäbbmusens sätt att fånga sina byten har
iakttagits, att den, säkerligen på grund af den långt utdragna nosen
(öfvernäbben) pilsnabbt slänger sig på rygg vid angreppets utförande,
så att rofvet tages underifrån — ett tillvägagångssätt liknande hajens,
hvars nos är enahanda formad. :’
Bland vattennäbbmusens födoämnen, som till stor procent synas
vara fiskyngel och rom, hvarigenom det blir ett verkligt skadedjur
i fiskevattnen, ingå också maskar. Sålunda fångade en af mina
bekanta under forelhnete i en skogså för åtskilliga år sedan en
vát-tennäbbmus på en med metmask åtlad krok. Erik Modin.
Ur vargens lif.
En anteckning i fjället.
Ett par nybyggare, J. F. Frisk och E. A. Jonsson från
Marsliden i Vilhelminafjällen, voro en vårnatt, för några år sedan
omkring 24 mars, uppe i Marsfjället vid Gido- eller Girisjön för att
»vintermeta». Det var sen vår, så att de åkte skidor pä skaren,
och isen låg ännu på sjön.
De båda männen hade lagt sig för natten i en backe vid sjön.
Båten, som de fört med sig hemifrån för att ha i sjön öfver sommaren,
hade de efter fjällfolkets vana stjälp upp på kant för att ligga
inunder den. Framför sig hade de tändt upp en liten
björkvedsbrasa, som de fått ihop af de glesa träden vid sjön.
Jonsson hade tagit af skorna, men Frisk hade dem på sig. De
höllo just på att dricka sitt kaffe. Fastän det var inemot midnatt
var det ljust som om dagen.
Frisk kom att se upp och framför sig och fick se ett djur stående
ej långt ifrån dem vid en liten björkbuske. Det tittade emot dem.
»Jassa, vi ha en renkälva’ (ung renko som har kalv) med oss»,
ropade han till. Men i detsamma fick han se, att djuret hade
hundhufvud, och förstod då genast, att det var en varg.
Först stod vargen och tittade ’stint’ på dem, vickande på
hufvudet och liksom intresserat betraktande dem. Men så vände och
gick den sakta några steg, med svansen släpande som räfven.
Då ’gockade’ Jonsson, som lapparna bruka åt renarna: ’Godt,
gock, gock!’ Därvid vände vargen och kom några steg närmare
fram. Den såg fasansfull ut och som om den beslutat gå dem inpå
lifvet, den såg lömsk och illistig ut och vinkade med svansen.
Så stod han knappt på 30 meters afstånd ifrån dem en stund.
Frisk grep efter isbillen för att ha något i händerna och mota
honom med. Men ingen af dem kom sig för att rusa på honom;
det funno de lönlöst, då de ej hade bättre vapen.
Efter några ögonblick ’snodde’ vargen sakta och lugnt om
och gick ifrån dem. Han vände sig ej ens om och tittade åt dem.
Men han gick af och an med släpande svans och ’snusande’
(vädrande) efter snön, där det fanns renspår. Då han kommit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
