Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iakttagelser rörande reptiliers och
amfibiers vintersömn.
Af
Otto Cyrén.
är under kulna höstdagar middagssolen stannar
allt närmare horisonten och isig nordan för
med sig frost och snö, då dör en stor del af den
lefvande naturen eller den drar sig ned i
jorden för att där under halfårslång hvila afvakta
solens och med den bättre tiders återkomst.
Alla djur, hvilka icke ha möjlighet att såsom flyttfåglarna
uppsöka lämpligare jaktmarker söderut eller som icke »fyllt
ladorna», och ej heller äro nöjda med den sparsamma
vintergrönskan, mossan under snön eller träds och buskars frusna
frukter, äro underkastade detta tvång. Främst bland de högre
djuren flertalet insektätare, ty med vinterns inträde försvinna
insekter, sniglar och liknande smådjur.
Vi skola här endast sysselsätta oss med de stora grupper
ryggradsdjur, som till följd af sitt ofullständiga
cirkulationssystem icke själfva kunna i nämnvärd grad höja
kroppstemperaturen, utan äro mer eller mindre starkt beroende af sol och
värme och därför i dubbel måtto tvingas till vintersömn,
nämligen reptilier och groddjur.
Om vi då börja med reptilierna, så måste det väl anses
som ett af de underligaste prof på anpassningsförmåga i
naturen, när sådana solälskare kunna lefva ända upp öfver
polcirkeln. Huggormen når upp öfver densamma, men vår lilla
vanliga skogsödla har trängt fram ända till kusten af Ishafvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
