- Project Runeberg -  Fauna och flora / Adertonde årgången. 1923 /
59

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REPTILIERS OCH AMFIBIERS

VINTERSÖMN

59

raturen kunde vara densamma, och fastän solen kom allt
kortare dag från dag kunde det ej vara tal om någon köld.
Att här den direkta bestrålningen var af största betydelse, är
otvifvelaktigt; det starkaste dagsljus och klar höstsol voro
ej längre tillräckliga Det är emellertid omöjligt att afgöra,
huruvida solstrålningen eller rättare bristen på densamma
eller den instinktiva känslan spelade den största rollen. Det
gällde här icke endast inhemska reptilier, utan äfven sådana
från mina resor i Sydeuropa och främre Asien, dessutom af
de mest skilda slag, såsom både sköldpaddor, ödlor och ormar
af olika arter och åldrar.

För att läsaren rätt skall förstå förhållandena vid
återuppvak-nandet ur vintersömnen, måste jag åtminstone helt kort beskrifva,
på hvad sätt man låter dylika djur övervintra. Fram på hösten,
vanligtvis under förra delen af oktober, när djuren själfva
började gräfva ned sig i terrarierna, ställdes öfvervintringslådorna
i ordning. Dessa voro af olika storlek, allt efter deras
blifvande invånare, men de voro djupa, ungefär kubiska till
formen, och hade i locket ett större fönster med trådnät för
ventilationen. Bottnen täcktes till några cm. höjd med ren,
mager jord; denna fick ej innehålla förmultnande ämnen el. d.,
som kunde ge upphof till dålig lukt, mögelbildning o. d. Öfver
detta jordlager packades ett 10 à 20 cm. tjockt lager torra löf
eller mossa (jag hade ofta var sin hälft med dessa båda
fyllnadsämnen, så att djuren — särskildt ödlorna, kunde välja
efter behag), uppblandad med torrt murket trä, barkbitar o. d.,
och slutligen öfver det hela ett lager fuktig mossa. Här ha
vi en kardinalpunkt, utan detta fuktiga mosslager misslyckas
öfvervintringen med största sannolikhet. Vid öfvervintring i
det fria äro jordlagren, i hvilka djuren sökt skydd, alltid i
någon mån fuktiga, annars torka djuren ut äfven vid den mest
minimala andning. De flesta bruka t. o. m. någon gång vilja
dricka, därför placerar man ofvanpå mossan ett vattenkärl.
Är detta flera cm. djupt, måste stenar läggas in för att icke
småödlor vid eventuellt besök skola kunna drunkna — i det
halfsofvande tillståndet äro de ganska hjälplösa. Det är klart,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1923/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free