Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
143
näbbroten, och det hvita ögonbrynsbandet är smalt samt spräckligt
med gult och brunaktigt såsom hos oreophilus-r&sen. På kinderna
lysa äfven de ljusa fjäderbaserna fram. Det hvita bandet längs
halssidorna är ej särdeles skarpt samt dessutom något blandadt
med gult i synnerhet i sin nedre del. På sidorna af bröstet är
också gulspräckligheten utpräglad. I stort sedt torde alltså detta
exemplar kunna anses öfverensstämma med den sydvästliga
låglandsrasen, men ytterligare material torde ännu behöfva
undersökas, innan man får full klarhet i saken. p t
En ny giftsnok funnen i norra Australien.
Ormfaunan är nu i de flesta länder så väl känd, att det är
ganska sällsynt att finna några nyheter. Desto mera intressant är
det att i en helt nyligen utkommen afhandling af Mr. J. R.
Kinghorn, zoolog vid Australian Museum, Sydney, finna ej blott ny art,
utan t. o. m. ett nytt släkte af giftsnok beskrifvet. Förf. kallar
detta nya släkte Oxyuranns och arten efter insamlaren macknnani.
Ofverkäksbenet, som skjuter framför gombenet, bär på hvar sida
två väldiga huggtänder och bakom dem ännu en liten tand, som
också är fårad. Gombenen bära 5—6 och pterygoidbenen 8—9
små tänder. Underkäkständerna aftaga i storlek bakåt, och några
af de främsta äro också fårade. Kroppen täckes af släta fjäll i 21
rader. Buksköldarna äro 234, en enkel analsköld och 67 par undre
svanssköldar. Färgen är ofvan mörkbrun med guldskimmer,
undertill ljust gräddfärgad, hvilken sistnämnda färg äfven sträcker sig
upp på läpparne. Typexemplaret hade en längd af ej mindre än
276 cm., och ett andra exemplar var 254,5 cm. Denna nya art
är sålunda rent af en jätte bland giftsnokar, och ingen af Australiens
talrika arter inom denna grupp kan täfla med den i storlek. Ej
ens bland glasögonsormarne finnes det mera än en art, som är den
öfverlägsen i längd, nämligen den fruktansvärda »kingcobran», Naja
bungarus, som är hemma i södra Asien och som når en längd af
390 cm.
Oxyuranus upptäcktes på Kap Yorkhalfön i Norra Queensland.
Mr. McLennan red fram genom högt gräs, och hästen kom öfver
ormen, då han varsnade den och trodde, att han hade framför sig
en af de Pythonormar, som finnas där. Trots sin äfven mot en
människa utan tvifvel fruktansvärda giftbeväpning flydde dock ormen
snabbt, då den anfölls, men dödades med två slag af en käpp.
Längden är redan uppgifven. Omkretsen säges ha varit 8 engelska
tum, d. v. s. blott 20 cm. Den synes sålunda ha varit ganska smärt
för sin längd. Vid undersökning visade den sig innehålla resterna
af en pungmård. Dasyurus.
Kärrhöksnotiser.
I början af maj i år sköts i Gustaf Adolfs socken af
Skaraborgs län en stepphök, Orcus macrourus. Den inlämnades till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
