Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SVENSKT FYND AF ISLOM
163
maj. Stundom visar den sig äfven i insjöarne. Vid Hollands
och Frankrikes kuster är den mera sällsynt, men det händer,
att den kommer ända ned till Medelhafvets västra delar och
den har t. o m. skjutits vid Madeira och Azorerna.
Sina häckplatser har islommen på Island, Grönland,
möjligen Jan Mayen samt i de östra delarne af nordliga
Nordamerika söderut till New Hampshire. I de västra delarne af
samma kontinent lär den ersättas af en mindre ras, som
erhållit namnet elasson (mindre). På Island är den, säger Hantzsh,
vida utbredd, men ingalunda vanlig som häckfågel. Den håller
sig mest vid afsides liggande fjällsjöar, som vid sina stränder
ha något litet säf eller starr. Alldeles öde sjöar utan all
växtlighet lär den ej vilja bebo, ehuru den nog eljest tycker
om klippiga stränder. Den citerade förf. säger, att den är
mycket skygg, så att man knappt kan komma inom kulhåll
för den. Först dyker den undan, men om fara hotar, flyger
den rätt lätt upp och stiger vanligen genast i höjden. Den
låter då ofta höra sitt lockrop, som återgifves med »gek». Ett
annat läte, med hvilket makarne locka hvarandra, skrifver han
»hohuu». Därtill kommer parningsskriet, som är ytterligt
hemskt ljudande och ej låter återgifva sig med bokstäfver.
Under sin forskningsresa till nordöstra Grönland såg den
danske ornithologen Manniche islommar blott en gång, och
han bekräftar uppgiften om deras stora skygghet. I sin bok
om »Grönlands Fugle» (1899) säger dock Winge, att den
häckar rätt allmänt längs väst- och ostkusten, talrikast mot söder.
Längst norrut bli sjöarne så sent isfria, att de ej lämpa sig
ens för en islom. Den kommer åter om våren i maj och
flyttar bort i okt.—nov. Under häckningstiden lefver den vid
de stora bergsjöarne inne i landet, vid andra tider vistas den
i fjordarne och ute på hafvet.
Islommens förmåga att dyka är utomordentligt stor, och
han är kanske mästaren inom släktet, ehuru alla dess
medlemmar äro framstående i det afseendet. Den är sålunda ock
en duktig fiskare och lefver af allehanda slags fisk. På
Grönland är det mest laxöring, lödda och tobis. I England har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
