- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
40

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

EINAR LÖNNBERG

som de skulle varit, om de varit nyss utvuxna. Möjligen har
fågeln genom någon skottskada, som sedan läkts, blivit
försenad med avseende på vingarnas ruggning. Herr Schiöler
omtalar, att han äger en storskrakhane, skjuten den 15/i i
Tydalen i Norge, som dock ännu är i sommardräkt, och den bär
också de innersta svartkantade armpennorna. Om denna fågel
är det känt, att den haft överarmsbenet knäckt och åter läkt.
Sålunda är det med avseende på den klart, att ruggningen av
vingens pennor försenats genom den lidna skadan. Möjligen
har förhållandet med mitt exemplar varit av liknande art.

Det material, som står till buds, synes ännu ej vara fullt
tillräckligt för att till fullo förklara gången av storskrakhanens
ruggningar och mera dylikt material är därför i högsta grad
välkommet till Riksmuseet. Emellertid torde den sannolika
gången därav vara följande. — För tydlighetens skull bör då
kanske först erinras om, huru armpennorna hos en
storskrakhane i praktdräkt äro beskaffade. Ytterst d. v. s. närmast
handpennorna sitta först fyra svarta, därefter sex vita, korta
(motsvarande »spegelpennorna») och slutligen de förlängda sex
innersta, vilka hos en gammal, väl utvecklad fågel äro helt
vita med smal svart kant. Den innersta av dessa kan (ibland
hos unga fåglar flera) ha grått innerian eller svart innerfan
eller rent av vara helsvart. De längsta av dessa innersta
armpennor äro rätt starkt tillspetsade och som sagt förlängda, så
att hos en gammal fågel det ej plägar vara mera än 3 Ys till
4 Y2 cm. mellan spetsen på den längsta av dem och spetsen
på längsta handpennan i den hopfällda vingen.

Efter parningstidens slut börjar storskrakhanen under
sommarens lopp att fälla praktdräktens småfjädrar (dock
kanske ej alla på övergumpen) och utbyter dem mot
sommardräktens. Härmed torde han väl vara färdig i juli(—aug.).
När detta i huvudsak ägt rum, fällas alla vingpennorna och i
deras ställe utväxa nya sådana, som äro lika och för övrigt
identiska med nästa praktdräkts, alldenstund de blott växlas
en gång om året, med undantag av de sex innersta
armpennorna. I stället för dessa framkomma några kortare och mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free