- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
141

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SMÄRRE MEDDELANDEN

141

tresse att erhålla säkra och påtagliga meddelanden från andra
trakter av norra Sverige liksom även från Finland, om fåglarna möjligen
också visat sig där. Det är att märka, att iakttagelsen från trakten
av Umeå är något senare än den från Salmis.

Närmare meddelande om den vid Karlstad fångade illern.

Lektor Conrad Fristedt skriver härom till denna tidskrift:
»Har i dag fått reda på att den förut omtalade (se föreg. hft. sid.
90) illern sluppit lös ur fångenskap. Han hade inköpts jämte
syskon från Skåne för att användas mot råttor. De visade sig
dock gagnlösa och ha nu alla slössläppts»

Det är ovisst, om det skall visa sig gynnsamt att ha fått in
dessa rovdjur till Värmland, oavsett faunans förvanskning. I de
flesta fall äro dylika kritiklösa inplanteringar av djurarter av ondo.

Red.

Bergsimpan, Cottus poecilopus Heck., ny för Tysklands fauna.

D:r Georg Düncker, Hamburg, har helt nyligen i den tyska
tidskriften »Die Heimat» meddelat, att den ovanstående fiskarten
på sista tiden påträffats i Tyskland, där den hittills varit förbisedd.
Han omtalar, att denna simpart är ensam i Holsteins sötvatten,
under det att söder och väster om Elbe samt i Oders västra
tillflöden endast stensimpan, Gottus gobio L., förekommer, men i
Mecklenburg båda arterna vid sidan av varandra.

Bergsimpan har en rätt egendomlig utbredning i Europa. Den
upptäcktes först av Heckel på Karpaterna, där den dock har en
relativt liten utbredning, nämligen i de på dessa berg upprinnande
flodernas övre lopp. Före Ddnckers här omnämnda utredning av
artens förekomst i vissa av Holsteins och Mecklenburgs sjöar var
den norr om Elbe blott tagen i en å i sydöstra Jutland. På den
skandinaviska halvön förekommer den i sydöstra Norge och i
synnerhet de bergiga, västra delarna av Sverige samt vidare genom
Finland, norra Ryssland och Sibirien till Amurlandet. Båda
arterna leva ungefär på samma sätt, helst i sjöar med rent och klart
vatten och med steniga stränder, ty om dagen hålla de sig mest
gömda under stenar o. dyl.

Stor ringmärkning av Hägrar, Ardea cinerea, i Danmark.

Den danske fågelkännaren P. Skovgaard har i tidskriften
»Danske Fugle» redogjort för resultaten av en lingmärkning av ej
mindre än 206 ringmärkta hägerungar. Ringmärkningen har skett
under åren 1917—1922 och ej mindre än 50, d. v. s. 25 %,
hain-rapporterats såsom återfunna på ett eller annat sätt. 25 unga
fåglar ha påträffats i Danmark, 18 dylika i utlandet samt 7 mer än
arsgamla fåglar i Danmark. Till att börja med synas de unga
hägrarne ströva omkring tämligen oregelbundet, såsom vi även väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 02:45:22 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free