Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i66
EINAR LÖNNBERG
Av småfåglar finnas endast sädesärlor, Motaálla alba, och
skärpiplärkor, Anthus spinoletta rupestris. De senare äro så
talrika, att det är uppenbart, att det lyckats bra med
ungarnas uppfödande. En enstaka strandskata, Haematopus
ostra-legus, vandrar uppför en klippa, men dröjer ej länge. På andra
sidan den smala hamnen visar sig då och då en tobisgrissla,
Uria grylle, som misstänkes ha bo där i någon klippskreva,
eljest hålla flertalet av denna art till vid några andra skär.
Några vanliga fiskmåsar, Larus canus, hålla sig särskilt väl
med vaktmannen, ty de veta, att han giver dem en del
köksavfall m. m. förutom brödbitar o. s. v. De ha redan sina
ungar stora och självständigt flygande omkring. Rödbenor,
Totanus totanus, finnas i flera par. De ses ofta vada eller simma
längs stränderna i hamnen undersökande tången. De äro de
mest nervösa av fåglarna här, ty trots all fredning flyga de
kring en med sina, ängsliga skrik »tjy tjy», så snart man
kommer i deras närhet. Då är den lilla vackra roskarlen,
Arenaria interpres, mycket mera sympatisk. Den vet, att man ej
vill den något ont, och slår ned strax framför en, men om
man kommer för nära dess hemområde, där ungarna finnas,
ger den sitt misshag tillkänna med ett kraftigt »vidi vidi dy
dy». Detta läte börjar sålunda på samma sätt som den vackra
vårdrillen, men det är kortare och får en så att säga
allvarligare avslutning. Han säger så att säga ifrån, att han ej är
nöjd. Roskarlen är också modig, han anfaller även stora
fåglar som måsar och trutar, som komma för nära hans boplats
eller ungar. På det hela taget står den dock på mycket god
fot med människorna, och åtminstone en av sällskapet
uppskattar till fullo de brödsmulor, som för hans räkning strös
ut på ett visst ställe utanför stugan. Han kommer
regelbundet dit och äter från första ankomsttiden på våren och även
nu på högsommaren.
Då jag gick en tur över hemskäret träffade jag också på
en ensam grågås, Anser anser, som gick där och betade, men
naturligtvis genast tog till vingarna och försvann. Grågäss
pläga ofta i synnerhet nattetid besöka Källskären för att beta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
