Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
OTTO HOLM
häckning i Gällivare undvikes, och tvivel därom hyser även
S. Ekman1, som säger att morkullan möjligen häckat
därstädes.
I själva verket synes det ock befogat att ställa sig
reserverad i detta avseende, ehuru uppgiften härstammar från en
så utmärkt källa. Det framgår ej heller direkt av
Wallengrens framställning, att häckning verkligen blivit konstaterad,
ehuru han uppenbarligen tager detta för givet. Vem den
ursprunglige meddelaren varit2 och huru stor hans
vederhäftighet, känner man ej, och ovissheten härom lämnar rum för
tvivel om artbestämningens riktighet. Det förhållandet, att
morkullan i denna trakt, där hon nu endast sporadiskt uppträder,
redan då skulle varit regelbundet förekommande, är ägnat
att giva näring åt tvivlen.
Riktig är däremot utan tvivel Kjellerstedts8 uppgift, att
hon var mycket sällsynt inom Västerbotten, och då morkullan,
sedan hon där mångenstädes blivit allmän, fortfarande är
sällsynt i Norrbotten, har man all anledning antaga, att hon
tidigare varit det i ännu högre grad.
Vid jämförelse med den tidigare finska utbredningen vinner
ej heller Gällivare-uppgiften i sannolikhet. Enligt Palmén4 var
64:de breddgraden såväl i Skandinavien som i Finland
gränsen för morkullans allmännare förekomst; »i spridda par går
den i Skandinavien ännu nordligare (67° 20’)»5, tillägger han,
men uppger på samma gång, att den i Norra Finland blott
någon gång var anträffad, såsom vid Haukipudas norr om
Uleåborg 1870. Uppgifterna rörande Skandinavien äro
uppenbarligen hämtade från Wallengren och Holmgren.
1 Djurvärldens utbredningshistoria på Skandinaviska halvön, 1922, sid. 59.
2 Professor Hans Wallbngren har haft den stora vänligheten att i sin
faders efterlämnade ornithologiska anteckningar efterforska källan, men utan
att lyckas finna den.
3 Överjägmästaren A. F. Kjellerstedt.
4 Finlands foglar beskrifna af M. v. Wright, Afdein. 2, utg. af J. A.
Palmén, 1873, sid. 228 och 22g.
s Som man finner, växla något uppgifterna om breddgraden för
Gällivare. Egendomligt nog har därvid Kinberg närmast träffat det rätta, som
torde vara inemot 670 8’ — säkerligen en ren tillfällighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
