Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till frågan om grönsångarens (Phylloscopus sibilatrix Bechstein) och kattugglans (Strix aluco Lin.) nordgräns i Sverige. Av Sven G:son Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNSÅNGARENS OCH KATTUGGLANS NORDGRÄNS I SVERIGE 2Q
träffande vegetationen endast tillägga, att berget, som stupar
ganska brant mot söder, inramas av en blandskog med
huvudsakligen gran, tall samt björk, och att det flerstädes finns
gott om snår av vildrosor, hallon, unga rönnar, häggar m. fi.
Grönsångaren (Phylloscopus sibilatrix Bechstein).
Den första vår och sommar, jag tillbragte vid Sundsvall
— det var år 1920 — hörde jag till min glädje, från mitt hem,
beläget vid N. Stadsbergets sluttning så gott som dagligen
grönsångarens silverstämma. Fågeln var mig väl bekant från
Kinnekulles och Hjälmartraktens lövängar, och den, som en
gång hört hans behagliga sång, kan säkerligen ej förväxla den
med någon annans. Han tycktes så gott som alltid hålla till
i de smärta björkarnas kronor och syntes sällan göra
avstickare från ett ganska begränsat område. Det visade sig sedan,
att fågeln var en trogen sommargäst, och jag kunde sju
somrar i följd glädjas åt hans trevliga visa. Sommaren 1928 fanns
han dock ej mer. Det var en händelse, som såg ut som en
tanke, att på våren detta år infann sig som häckfågel
kattugglan just på grönsångarens område. Men huruvida
kattugglan fördrivit sångaren är ju ovisst om än troligt.
Vid ett par tillfällen sökte jag spionera ut grönsångarens
bo. Fågeln hade emellertid vid kritiska tillfällen en särdeles
stor förmåga att spårlöst försvinna. Nu är ju enl. Lönnberg
(»Svenska fåglar») och Rosenius (»Sveriges fåglar och
fågelbon») grönsångarens bo svårt att finna. Därför eller på grund
av min bristande energi i förening med en önskan att ej
onödigtvis störa fågeln misslyckades mitt försök att finna boet.
Då emellertid flygga ungar vid ett par tillfällen observerades,
är häckningen ställd utom allt tvivel.
Beträffande litteraturuppgifter om grönsångarens nordgräns
hos oss vill jag särskilt framhålla ett meddelande av
Witt-Strömer (Fauna och Flora 1925, sid. 233—234), som funnit
fågeln häckande i Ljusdals s:n, Hälsingland, intill dess, efter
vad det vill synas, den nordligaste säkra häckningsplatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
