Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några faunistiska notiser från Kristinebergs Zoologiska Station. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faunistiska notiser från kristinebergs zoologiska station 205
aurita. Ännu i mitten på aug. voro blåklintsmaneterna
fortfarande talrika. Mot slutet av nämnda månad ökades dock
brännmaneternas antal, men såsom d:r Gustafson meddelar,
»fanns det ännu ej några större massor av dem». Den 13
sept. skriver han däremot, att de förekommo så tätt, att man
figurligt talat knappt kunde sticka ned handen mellan dem.
De hade väl sålunda nu kommit upp från djupare vattenlager
och även trängt längre in i skärgården. Företeelsen är dock
så märklig, att den förtjänar beaktande i samband med den
förut rikliga förekomsten av de blå.
I Kristinebergs närmaste omgivningar är förekomsten av
grästång, Zostera, fortfarande minimal. Endast på grund
sandbotten kunde några små plantor påträffas. Däremot är
tillväxten redan bättre i en del trängre inre vikar, såsom längst
inne vid Fiskebäckskil samt i vissa av de smärre inre
fjordarna. Detta inverkar säkerligen på fisket i flera avseenden.
Tillgången på t. ex. småvitling var svag och först mot slutet
av juli var dörjning något så när lönande. Ålfiskarna klagade,
att de ej längre kunde få någon ål annat än på algbevuxen
berggrund. Som bete använda de sillyngel, som fångas i stor
mängd i små vadar. Det kan dock ifrågasättas, om sådan
fångst är ekonomiskt berättigad, då även skarpsill i stor
utsträckning ingår i dessa fångster, och ynglet är så smått, att
enligt en den 22 juli verkställd räkning en halv liter sådant
yngel innehöll 560 st. Varje fångad ål motsvaras sålunda av
många sillyngel som agn i ålkuporna.
Fiskfaunan erbjöd i övrigt ej något märkligt. Det
intressantaste rönet från Kristineberg rörande fiskar har redan
bekantgjorts i föregående häfte. Vid räktrålning i Gullmarens
djup erhöllos ej några arktiska reliktfiskar, såsom stundom
varit fallet. Vid sådan trålning i sommar utgjordes
fiskfångsten av arter, som nästan alltid träffas där, såsom vitlinglyra
(Gadus esmarkii) och än vanligare torskarter samt ibland
någon liten långa, lerskädda {Hippoglossoides platestoides),
trubb-stjärtade långebarnet (Lumpenus lampretiformis) och klorockan
{Raja radiata) m. fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
