Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några faunistiska notiser från Kristinebergs Zoologiska Station. Av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iq8
einar lönnberg
En fisk, som ju ej är någon direkt sällsynthet, men som i
sommar kom att ilandföras vid Kristineberg i större antal än
vanligt, är marulken (Lophius piscatorius). Orsaken därtill
var, att en amerikansk fysiolog, d:r J. G. Shannon skrivit
och anhållit att få komma till Kristineberg för att utföra
fysiologiska undersökningar av marulkens njuravsöndring.
Han önskade att utföra sina undersökningar på denna art,
emedan den saknar glomeruli i sina njurar. Marulken finnes
ju även på nordamerikanska sidan av Atlanten, men den skulle
vara svåråtkomlig där. Vid Kristineberg bruka vi rätt
regelbundet ha marulken i våra akvarier, ehuru vi mera sällan få
den i våra egna fångstredskap. Då vi emellertid ha förmånen
av goda förbindelser med fiskare med snurrevad, hoppades vi
genom dem kunna erhålla marulkar i nog stort antal för d:r
Shannons undersökningar. Det visade sig ock, att sådana
nog kunde inlevereras, men det var värre att få dem
livsdugliga. En gång hade en kutter från Grundsund ej mindre än
6 st., men endast en i sådant skick. Vid andra tillfällen
infördes dock fullt friska och levande marulkar, särskilt av
fiskaren K. Svanberg i Tången, som är en mycket uppskattad
leverantör till stationen. Det var sålunda ingen brist på dessa
underliga fiskar. Vid ett tillfälle gingo 6—7 st. i akvarierna.
Där leva de bra tack vare vår kylmaskin, som håller
akvarievattnet vid låg temperatur motsvarande den i havet på något
större djup. Marulken är utan tvivel en av de sällsammaste
fiskarna vid vår kust. Med sitt stora, breda huvud, oformligt
stort till den ganska lilla och smala kroppen ser den just ej
fisklik ut. Den m. 1. m. bruna och gråmarmorerade
kroppsfärgen och de talrika rörliga bihangen göra marulken mera
lik en slemmig, av alger övervuxen sten än en fisk. Men om
en fisk av denna anblick lockas att närma sig, försvinner den
hastigt i det enorma gapet med dess talrika, spetsiga och snett
bakåtriktade tänder, som omöjliggöra flykt. Då en av de större
marulkarne skars upp, lämnade den ett ovedersägligt bevis på
sin glupskhet, ty magen var som en stor påse fylld med fisk,
och en rätt stor torsk, som ej fått rum där, låg ännu kvar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
