Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Wien och Paris intresserade sig för denna process, i
anseende till den stora förlust, som flera af deras handlande
undersåter, nti Bordeaux och Antwerpen, dervid gjorde;
hvaribland ett enda hus i denna sednare stad förlorade
125,000 riksdaler banko.
Konungen intresserade sig äfven lifligt för denna fråga;
han hade gjort sig all möda, för att Plommenfelts
fideikommisser skulle ingå i konkursen, till kreditorernas
förnöjande; men pluraliteten af Rådet hade förenat sig om cn
mening, hvarigenom en del af fideikommisset räddades åt
Plommenfelt. Riksråderne Ribbing och Bjelke, som hade
afdömt denna rättegång i Rådet, suto i Konungens konselj,
när hofkansleren gjorde derom sin rapport till Konungen,
för att erhålla dess röster, hvilka likväl icke kunde
förändra någonting, emedan, på 2 röster när, hela Rådet hade
förenat sig om en mot Konungens olika mening.
Konungens dåliga lynne öfver denna utgång gaf sig
luft när H. M. tog pennan, för att underskrifva domen.
Han sade, adresserande sig till de båda riksråderne
Ribbing och Bjelke: Jag har aldrig med mera vedervilja
under-skrifvit någon dom än denna; ty den vanhedrar mig och
Riket och blir en skamfläck för eftcrverlden.
Vid dessa ord tog riksrådet Ribbing till ordet, med
all den hetta hvaraf hans hetsiga lynne var i stånd till,
och försäkrade, med en grof svordom att, afdömande
denna sak, hade han ej följt annat än lagarne och sitt
samvete; att han ej vore någon annan än Gud ansvarig
för sitt handlingssätt i egenskap af domare, och att han ej
vore den, som fördroge beskyllningen att, genom sin
mening, hafva vanhedrat Konung och Fädernesland; att han
under dessa förhållanden aldrig ämnade sätta sin fot i
Konungens konselj, och att han såsom en nåd begärde sitt
afsked.
Rådets dom var ingalunda grundad på att menagera
den unge Plommenfelt, som allt hederligt folk föraktade
och som i sjelfva verket var en föraktlig varelse, med
af-seende på sina fourberier, ehuru han var mycket protegerad
af hertig Carl, i anseende till frimureriet; men lagarne
före-skrefvo, att i ett dylikt fall, hvarest det ej var möjligt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
