Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fönsterbilder: Mitt fönster 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ännu komma. - Snillet till exempel; han mäter ej tider och
stunder, han är ovanlig. Se! pekar ej den röda handen på
en figur i kapprock - just lik hans kapprock; det är han -
min vän, Snillet, den odödlige mannen, och jag skall se
honom och känna hjertat klappa för odödliga känslor och
tankar. Hur stort, hur härligt kan ej lifvet vara! - Ja,
men också hur trångt, armt och tomt. Det måtte icke ha
varit han, Snillet, min vän. Han kunde då ej ha gått förbi
mitt hem, såsom den der kapprocken gjorde.
Klockan slår nio. Betjenten kommer in med qvällsvar-den för
farmor och mig. Farmor dricker sin ölost och jag dricker
the. Vi äta och dricka tyst. Mitt hjerta slår ej mer så
högt. Näppeligen kominer nu någon vän mer på besök, och
en ovän, tjuf eller röfvare - det är dock medelmåttigt
angenämt; - jemförelsevis isynnerhet.
Qvällsvarden bäres ut. Farmor sitter åter och lägger
sina kort; jag står åter vid fönstret. En frostkall dimma
fyller nu luften och skymmer alla föremål, äfven den röda
handen och lyktan, som glimmar blek och vanmäktig. Om
några figurer gå under den kan jag ej mera se, och det
qvittar mig nu lika mycket. Ingen kommer dock nu mer,
som låter mitt hjerta slå eller som jag kan skänka en
nyårsfröjd. Jag vandrar åter stilla upp och ned, men
nu med vemodigt sinne, i salongens romantiska ljus och
blomsteratmosfer. Klockan slår 10; farmor reser sig,
tar sitt ljus och säger: «Nej, min lilla Fanny, nu ska
vi väl tänka på den der sednare afdelningen! God natt,
mitt hjertekorn.» Hjertekornet kysser farmor och följer
henne till hennes rum, går derefter åter in i salongen.
Jag är nu helt allena. När jag nästa gång ser ut genom
fönstret, har dimman sänkt sig, betäckt gatan och hela
dess verld med en ogenomtränglig slöja, men se! öfver
den står stjernhimmelen afslöjad, strålande i obeskriflig
härlighet. En praktfull constellation skrider fram öfver
mitt hufvud. Hvad är dess namn? Jag hade nyss begynt
studera litet astronomi och fick nu fatt på mina kartor och
böcker. Snart var jag med fullt lif uppe bland stjernorna,
gaf dem namn, gjorde bekant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
