Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
att jag kunde öfver min berättelse sprida lif och ljus
såsom denna stråle spred dem i rummets lilla verld! Då
skulle mina läsare utropa: der är trefnadens och sällhetens
hem! - Tref-nadens! låt mig se om jag, med salig «Beata
Hvardagslags» penna, som hon testamenterat mig, skall
kunna frambeställa i din mun, min läsare, detta ord.
Först en allmän anmärkning: det finnes i vårt språk ett
trefligt uttryck med motsvarande trenig idé, nämligen
«rum-trefnäd». Detta uttryck betecknar något i ett rum,
som är del, egenskap af rummet sjelft, som gör att man der
blir benägen att finna sig väl och behaglig till mods,
ja, som genast vid vårt första inträdande i detsamma
verkar välgörande på sinnet. Detta ligger i något visst
ordningsfullt, utan att vara cirkladt, i något lagom,
passande beqvämt, ljust och vänligt, som man lättare
känner än beskrifver, och som framträder, tror jag, i sin
friskaste ljuflighet der, hvarest en mild och ordnande
qvinna på sin omgifning intryckt stämpeln af sitt eget
inre.
I det af systrarne con amore ordnade och prydda rum,
som lemnats obegagnadt likasom för att vara färdigt att
kunna en gång af Cecilia bebos, rådde just precist denna
slags trefnad. En mild värme, en ren luft, genomandad af
ett lätt blomsterdoft, behagliga, enkla och beqvämliga
former i möblerna, en anordning i allt, som gjorde att
man fann en stol just der man hade lust att sätta sig,
att ingenting var i vägen der man ville gå fram. Minsta
stoft fanns ej på den gröna mattan, på de spegelklara
borden ingen fläck. Harmoni rådde emellan alla färger,
allt var angenämt, - ja, sjelfva spegeln gjorde ej, såsom
så vanligt är, en parodi af ditt an-sigte, utan återgaf
det såsom ett harmoniskt echo. Mot fönstrens klara glas
smögo månadsrosor och reseda deras friskt grönskande blad.
Det händer ibland att naturen ler till menniskornas fröjd
och tyckes vilja vara med om den, vilja förhöja deras lif
såsom en mor, då hon deltar i sina barns lekar. Nu log den
vänligt kring systrarnes hem, luften var klar och mild, de
grannaste skyar summo fram på den nordiskt ljusblå himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
