Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”. . . och innebafvare af en afundsvärd
förmögenhet!”
”Ts, Lars Mauritz — du sårar mig i
henne... Du känner henne icke.”
”Men du känner henne nog, eljest hade
du säkerligen gift dig med henne.”
”Hvad tänker du på .. . skulle jag gifta
mig, jag, som icke ens i min ungdom hade
en tanke ditåt!”
”Ack, du unge gubbe, hvad det är
ömkligt att höra dig! Jag är fyrtio år, har två
gånger haft den olyckan att bli enkling och
är ändå färdig att gifta om mig, så snart du
har en pupill att föreslå. Att lefva utan hustru
är detsamma som att lefva utan sol.”
Den sjuke låtsade ej höra. Efter ett par
ögonblick yttrade han:
”Om det icke alltför mycket besvärade
dig, min bror, skulle jag såsom den största
godhet utbedja mig att få höra talet af dina
egna läppar. Om sex månader, då träden,
som ännu icke börjat grönska, vissnat bort,
skall du framsäga det för andra gången.”
”Och det är till dig, som allt klokt folk
vänder sig... du, så mångas förmyndare, skall
vara en så dålig förmyndare för dig sjelf!
Det är din vishet man anlitar — vacker
vishet, som upptar en fix idé och bearbetar den
tills den förvandlas i ...”
”Min vän, spara dig detta. .. Talandet,
febern förtär mig ... Skynda dig — jag mattas!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
