Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Misstag, min bror! Jag skulle få
trånsjuka, om jag vore utan mina blommor.
Deras åsyn lifvar mig, deras skötsel roar mig,
deras doft söfver mig. Och se’n, om jag än
kunde följa en annan regim, så hvad tjenade
det till?”
”Att göra dig frisk.”
”Tyst, tyst, du känner min fasta
öfver-tygelse ... låt mig då lefva som mig bäst synes
den tid jag har q var!”
Under hela detta samtal hade fru Laura
förhlifvit orörlig.
Med sin hvita hand stödjande den
rosenröda hakan, var hon endast öra. Men hennes
ögon lemnade ej en sekund svågern, och då
hon hörde hans sista ord, yttrade hon med
kärfhet till kyrkoherdeu:
”Se nu i hvilken rörelse han är bringad!
Han darrar, han ryser, hans nervösa lidanden
skola återfalla på själen och i morgon göra
honom oförmögen att förströ sig med arbetet.”
Kyrkoherdea. nedlät sig ej att gifva något
svar.
Han ryckte endast på axlarne, och sedan
ban kastat en orolig blick på vännen, gick
han bort, under det han i dörren yttrade:
”Jag kommer åter i morgon!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
