Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslöt hon sig för att lägga an på hans
sjuklighet och hans inbillning.
Hon låtsade alltså dölja för honom huru
farligt hans onda egentligen var. Af ”fruktan’1
att han skulle förkyla sig lindade hon in
honom så att han var nära att, qväfvas, och hon
bevisade Jionom systematiskt att, hvarje afton
han hade varit ute, särdeles hos kyrkoherden
eller doktorn (hennes båda yttersta preventioner),
han alltid kom hem i brinnande feber.
Men ej nog med dessa upprepanden, dessa
försigtighetsmått, dessa oupphörliga omsorger,
som kunde göra en frisk sjuk: hon uppfann
ännu en ytterligare förstärkning.
Krigsrådet var icke alldeles fri från
vidskepelse, och fru Laura, som hade en stor
förmåga att väl lägga sina kort och specielt
att spå i dem, brukade ofta om aftnarne göra
detta för att se efter när hennes älskade
svåger skulle bli frisk.
I början, då svåger satt bredvid, tog hon
endast, efter några allmänna förutsägelser, en
gudsnådlig min, eller rörde hon med
bestörtning ihop korten. Stundom föll hon äfven i
gråt under försäkran, att det hade ingenting
att betyda.
Men andra aftnar, då svåger — som sakta
kommit till kammardörren — stod och
lyssnade, obemärkt af fru Laura, var hon ej så
tystlåten.
Då ljöd det balihögt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
