Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Stackars väu, stackars vän — denna
sjukdom, som de ej vilja begripa, som de
äflas att anse som ingenting .. . ack, jag ser
det väl, blott alltför väl, den skall snart
bortrycka bonom. Finge jag blott ensam sköta
honom, jag, som förstår honom bättre än
andra, jag, som anar hans fara!*’
Småningom, utan att krigsrådet sjelf visste
huru eller när han fattat dessa tankar — ty
i början endast smålog han åt sin svägerskas
barnsligheter — blcfvo de äfven hans egen
öfvertygelsc.
Och sedan han dertill ett par eller tre
nätter efter hvarandra tydligt och högtidligt
drömt att han skulle dö på hösten, kunde
ingenting bota honom för den fixa idéen, att
så skulle ske.
Men trots alla dessa naturliga och
konstgjorda lidanden, hvilka tillhörde aftonen,
fortfor han att arbeta med samma ihärdighet som
torut, och ingen af hans tvenne förtroligaste
vänner — doktorn med sina bestämda
föreskrifter och kyrkoherden med sina böner —
fick den makt öfver honom att han afstod
från de vanor, hvilka han så länge hyllat och
tned hvilka han nu desto lättare kunde
fortfara som de ju snart begränsades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
