Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också hände det att Nieke, hvilkeu ofta
hört krigsrådets förutsägelser om siu snara
bortgång, i tankarne brukade säga:
”Hur skall det gå med det och det, när
vi dö i höst?”
Hvad hans klädsel beträfiar, sä var den —
undantagandes trädgårdskostymen, som endast
tjenstgjorde vissa limmar — lika oföränderlig
som hans trohet: den utgjordes af en
buteljgrön frack med bruna hornknappar, hvars
smala skört släpade nära nog på hälen, en
svartrandig väst, som endast räckte snäft öfver
bröstet, och en rödrosig halsduk, knuten med
långa snibbar, i hvilka på söndageu en stor
iörgät-mig-ej (nota bene af renaste guld)
figurerade.
Denna förgät-mig-ej var en relik, en skänk
af Nickes salig fästmö.
Det hade aldrig kommit längre än till
tro-lofning, ehuru de varit trolofvade i tjugufyra år.
Ty först hade han just ingenting att gifta
sig på, och Nicke hyllade ej satsen om ”en koja
och ett hjerta”: han ville att hans Olena skulle
ha både soffa och dragkista, stoppade stolar,
spegel med spegellåda, m. m., förutom blårosig
sparlakanssäng jemte mycket annat.
Sedermera, då han kom i tjenst hos
krigsrådet — som visst velat skaffa honom allt
detta och en vaktmästarsyssla på köpet —
bar det sig ändå icke, ty i det fallet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
