Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han lemnat sin husbonde, hvilket han visst
icke cgde styrka till.
Slutligen syntes det vilja bära sig.
Gifvarinnan af den stora förgät-mig-ej-nålen,
den raska och dygdiga jungfru Olena Hägg,
fick plats i krigsrådets hus såsom städerska.
Och då sade krigsrådet till Nicke:
”Gift dig nu!”
Men med en viss blyghet svarade Nicke:
”Jag kan inte med det, då inte husbond’
är gift! Vi vänta väl.”
Och så väntade Nicke, tills en olycklig
nervfeber kom och ryckte bort Olena, som,
ehuru då i sitt fyrtiondefjerde år, ännu i Nickes
ögon egde alla de behag, hon egt vid tjugu.
Hans sorg blef icke högljudd, men den
blef långvarig.
Och som ett tecken på huru djup och på
sitt sätt fin hans känsla var kunna vi ej undgå
att berätta det Nicke hvarje lördagsafton klädde
sig i svart frack och hvit ”kravatt”, hvarefter
han gick att, så väl sommar som vinter och
i livad väglag som helst, besöka sin Olenas graf.
Att dessa besök icke kommo pä
söndags-morgnarne härledde sig från en kanske ännu
finare känsla: han ville icke bära sin smärta,
sin saknad till torgs.........
Men vi återvända till det ögonblick, då
Nicke inträdde, helt siratligt bärande på armen
Lusbondens nyborstadc rock............
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
