Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bitande ton, ”du beböfver mig icke, och jag
vill ej vara öfverflödig.”
”Barnsligheter, min vän! Tvärtom har du
aldrig varit mindre öfverflödig.”
”Ah ja, kanske på visst sätt. Men
doktorn, kyrkoherden, till och med den gamle
perukstocken Nicke äro emot mig.”
”Men jag är icke emot dig, jag!”
”Skulle jag väl ännu ha cn smula
inflytande hos dig — nej, icke det minsta.”
”Försök då!”
”Ja, jag vill försöka... Du umgås med
planen att bortskicka mina barn, och då dessa
älskade skatter af mitt hjerta äro ryckta ifrån
mig, blir jag lik Niobe förvandlad i sten.
Barnen äro mitt lif, ty de ensamt älska mig.”
”Du skall låta trösta dig... det är ju
gossarnes nytta som jag åsyftar.”
”Hvad — det är då sant att du redan
bestämt saken?”
”Min kära lilla svägerska, jag ber dig...”
”Ab, hvilket tyranni! Var det icke
förutseende af mig att packa ihop mina smulor
och att erinra mig det jag har en liten koja
i min hemort?”
”Du bör icke vara sådan här, Laura! Du
vet att jag gör hvad du vill — men med
gossarne får det bli som jag ärnat: de måste
i pension?”
Detta sades så bestämdt som det ibland,
Förmyndaren. Del. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
