Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är, vid gud, så ovärdigt att Lan blygs
der-öfver, min fröken!71 svarade löjtnanten häftigt.
Derefter tilläde han sakta:
”Farväl, Jeanne-Sofie! Hedern förbjuder mig
att dröja längre .. . farväl tills i afton — jag
skickar dig då säkert ett bref!77
”Ett bref, ett bref — ah — jag känner
redan dessa slags bref... Men, Emil, du
skall icke handla så oädelt, så lågt, att du
begagnar dig af list för att slita dig ifrån
mig!”
Och med båda sina händer fattade
Jeanne-Sofie häftigt om hans.
”Löjtnant Marbin”, bad Viola med sin
milda, ljufva stämma, ”lugna då min vän, lugna
henne för guds skull!”
”Vill hon väl bli lugnad?” frågade
löjtnanten och betraktade sorgset den vackra
qvin-nans af sinnesrörelse förstörda anletsdrag. ’7Ar
det icke just dessa feberaktiga anklagelser och
försoningar som utgöra sjelfva grunden för
Jeanne-Sofies kärlek, på samma gång hon
genom behofvet att förnya dylika scener ger
anledning till det förtal, som hon aldrig vill
lära sig att frukta.”
Under det den unge mannen så talade —
och man måste medge att orden röjde snarare
en välsinnad brors stränghet än en älskares
förtjusta belåtenhet — stod Jeanne-Sofie med
hopknäppta händer, en bild af förtviflan. Men
så snart bans läppar slöto sig, sjönk hon snyf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
