Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande ned på stolen och öfverlemnade sig
ohejdadt åt sina qval.
”Se, hvad ni har verkat, min herre!” ut-
brast Viola harmset. . . ”Ab, om jag vetat
det. .
”Jag har ieke verkat något, min fröken,
som bör förskräcka er, än mindre väcka harm.
Om ni är Jeannc-Sofies vän — hvad ni i så
hög grad visat er vara — så hjelp mig fast
mer att öfvertyga henne det jag har rätt i
mitt påstående, att eviga scener och
förebråelser matta känslorna och trötta ut själen.”
Emellertid hade löjtnant Marbin nalkats
Jeanne-Sofie och fattat hennes hand.
Men lydande den vilda häftigheten i sitt
lynne, ryckte hon handen tillbaka.
”Jag vet hvad du vill”, sade hon halfhögt,
i det hon sökte qväfva snyftningarne, ”jag vet
det blott alltför väl: du vill reta mig till cn
brytning.”
”Jeanne-Sofie!”
”Ab, tyst — har jag icke sett hur du
blifvit allt kallare och kallare! Har jag icke
märkt huru just du, för hvars skull mitt rykte
blifvit antastadt, låtsat lida af min
oförsigtig-het mer än jag sjelf! Och hvarföre har du
låtsat så? Jo, för att få rättighet att förakta
mig och behandla mig som en varelse, den
man ej är förbunden att visa något undseende.”
”Du yrar, min vän! Om jag vore skyldig
till denna nedrighet, så skulle ingen svaghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
