Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Laura, den goda själen, aktade sig
väl att yttra något, som kunnat hjelpa upp
saken. Hon antog minen af en person, som
icke anser tillständigt att blanda sig i det
ringaste.
Viola såg äfven blygt på sin förmyndare:
han var helt och hållet olik den föreställning
hon gjort sig.
Hon hade väntat en liten välkomst-oration,
en stel, men välmenande bugning och en ännu
stelare invit att sitta ned: framför allt hade
hon — ehuru hon visste att krigsrådet var
vida yngre än han ville vara — väntat sig
ett ansigte mer öfvercnsstämmande med den
gammaldags drägten, men ansigtet tillhörde
tydligt, ju mer hon såg derpå, en helt annan
skola än gamla förmyndares i allmänhet.
Hon hade velat kyssa denna ädla, hvita
panna, och hon skulle gråtit af lycksalighet,
om dessa varma, milda läppar välsignat hennes
ingång under det nya hemmets tak.
Den nu beskrifna scenen upptog
naturligtvis endast några sekunder, men innan de
förgått, hade instinkten lärt henne förstå sin
förmyndares känsla.
”1 sanning”, tänkte hon, ”jag tror nästan
att han är blyg — han?”
Och om denna tanke var blixtens, var
hennes följande handling äfven lika blixtlik.
Utan att ens ha blifvit varse händelsen
med snusdosan, kastade hon sig på knä, fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
