Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigsrådets band och förde deu med lika mycken
vördnad som grace till sina läppar.
Vid detta helt och hållet oförutsedda fall
spratt förmyndaren högt till. Med en djup,
förvånad och uttrycksfull blick såg han på
den sköna unga qvinnan, som sålunda helsat
honom.
Och kanske var det just öfvermåttet af
hans oro som verkade, att han genom en
nästan öfvermensklig ansträngning återtog sin
sjelfbeherrskning.
”Mitt barn”, sade han långsamt, men med
en äkta förmyndareton, ”det är blott Gud och
sina föräldrar man ger en dylik hyllning.
Jag vill i allt försöka vara i faders ställe,
men kom i håg att det tyvärr endast blir en
8vag efterbildning!”
Under dessa ord hade han med yttersta
fiQgerspetsarne upprest Viola, som nu stod
der darrande och neg och icke vidare visste
hvad hon skulle företaga.
Krigsrådet satte sig och bjöd fruntimren
de bredvid honom stående stolarne.
Olyckligtvis gjorde det ceremoniella i hela
denna tillställning tvånget ännu märkbarare.
Severin hade i sjelfva den svåraste krisen
uttömt hela sin förmåga. Den osaliga
blygheten kom ännu en gång tillbaka.
”Jag har med ledsnad hört, att fröken varit
opasslig, men jag hoppas . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
