Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det hände väl något ännu värre:
Violas illa afpassade munterhet afbröt
jem-väl den vackra period, hvarmed krigsrådet
skulle hafva börjat det lilla välkomst-tal, som
han ämnat sin pupill.
Ergo var det icke blott förmyndarens
värdighet och den nogräknade mannens
blygsamhet som stöttes: det var äfven en talares
egenkärlek.
Och huru reparerade vår fröken sitt dubbla
fel?
Jo, då hon varseblef dessa tre
förstummade, att icke säga, petrificerade ansigten,
fann hon dem så obeskrifligt komiska, att hon
måste skratta på nytt, och det som en riktig
liten toka.
Under hela denna sista paroxysm, den
Viola sjelf fördömde, utan att kunna hejda,
hade krigsrådet sin blick fästad på henne, och
gud skall veta att den röjde hvarken
förlägenhet eller undseende.
”Min fröken”, sade han slutligen med en
flytande ledighet, ty harmen hade borttagit
det sista bryderiet, ”jag anser mig böra nämna
att jag sätter särdeles värde på ett passande
uppförande och att det är ingenting mindre
än angenämt, att se det något eller någon i
mitt hus ger anledning till ett så ogeneradt
utbrott!”
Vid den skarpa tillrättavisningen strålade fru
Lauras ögon af en himmelsk sällhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
