Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamle Nicke deremot fälde en tår på den
åter upptagna serveten.
Men Viola, som återhemtat sig, flög hastigt
upp från bordet, och med hela den häftighet,
den obetänksamhet, som tillhörde hennes
karakter, störtade hon fram till sin förmyndare och
gjorde . .. precist detsamma, som hon förebrått
fru Laura att denna velat förleda henne till —
förstås likväl att Viola gjorde det utan
beräkning.
Fru Laura hade sagt: ”Tag honom med
storm!”
Och Viola tog honom med storm.
Ty innan krigsrådet hunnit ens tänka på
att sätta sig i försvarstillstånd, låg Violas —
en ung skön flickas — arm om hans hals,
och ett litet förtjusande hufvud smög sig
intill bans bröst. Och så snyftningar, klagan,
böner, tårar!
Den olycklige Severin, som förgäfves
stretade emot, vred och böjde sig hit och dit
och stammade ideligen:
”Min fröken .. i sanning .. min fröken...”
”Förlåtelse, min gode, dyre, faderlige vän,
förlåtelse för mitt barnsliga öfverdåd! Jag kan
ej lugna mig förrän jag hört ett ja till denna
bön!”
Severin var förtjust öfver^att ändtligen få
ett val. Han lät icke heller vänta på ett
ja — han skulle svarat ja till hvad som helst,
endast för att få komma bort..........................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
