Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är icke fråga om detta.. . icke alls,
icke alls, min fröken!”
Severin var i dag ganska olycklig som
talare.
”Nå, hvad är det då . .. Var uppriktig
emot mig — jag begär ju icke bättre!”
”Det är så, att. . . att.... en förmyndare
visserligen är i faders ställe, men ... då denne
förmyndare ännu i år står framom den ålder,
då han vågar säga min dofter, vågar han icke
heller vara allt hvad en öm far kan ocb
_ får vara.”
Det låg en mild vältalig enkelhet i denna
uppriktigt afgifna bekännelse, och vältalig-
heten höjdes af det bönfallande i hans ögon.
För första gången kastade Viola sin blick
på mannen, icke på förmyndaren, och utan
att hon begrep hvarföre, kände hon att, i fall
krigsrådet aftoge den drägt, som han vanligen
bar, och klädde sig så som män vid hans ålder
plägade, det aldrig mer kunde falla henne in
att kasta sig i hans famn för att vinna
förlåtelse. Och aldrig, aldrig skulle hon gjort
det, om hans ögon, liksom nu, bedt henne att
hon ändtligen skulle begripa hvad som
verkligen var opassande.
I följd af alla dessa genom själen ilande
”om” och ”men” blef det nu till Viola som
förlägenheten flyttade sig — och likväl, huru
gerna hade hon icke velat fråga sin unge för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
