Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myndare efter anledningen till bans begär att
vara gammal.
Men bon hade icke mod att fråga.
’’Låt oss nu tala om något annat!”
återtog Severin med en viss obesvärad ton, ty
nu, sedan han var säker att intet obehagligt
vidare kunde hända, kände han sig underbart
lugnad.
”Om livad?” frågade Viola sakta.
”Jag har förut öfvervägt huru vi skola
indela våra dagar och funnit lämpligt, att
deröfver uppsätta en liten promemoria.”
”Aro reglerna skri/na?” inföll den unga
flickan, och ett litet fint gäckeri intog på
hennes läppar det rum, der nyss vackrare
tankar smålogo.
”De äro skrifna”, svarade förmyndaren
med värdighet, ”och det af den orsak att de
lättare bibehållas i minnet, då de repeteras.”
Viola fann att det nu låg skärpa i
krigsrådets röst. Utan ett ord tog hon uppsatsen
och började titta i den.
Men så när hade det nu åter slutat illa.
Hon gaf likväl hellre sina vackra läppar
till spillo genom att tappert bita i dem, än
att förolämpa krigsrådet genom ett nytt skratt,
hvartill hon dock haft bästa håg i verlden.
När hon slutat genomläsningen, såg hon
upp, och det djupa allvaret i förmyndarens
ansigte gjorde då att hon måste fördubbla sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
