Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ogifta qvinnan, då bon ej vill trösta sig:
med köksspisen och brodér-bågen eller saknar
den fastare bildning, som älskar att sjelf
ut-veckla sig, sökte ifrigt efter något, som kunde
afleda, förändra eller omstörta denna stiltje.
Så kom i hennes väg en man, som syntes
älska henne. Detta var ringa. Hon måste
med lavaströmmens hastighet- insvepa honom
i sina lågor.
Men sådant ville ej bära sig.
Mannen var hvarken af sten eller is, doek
ännu mindre af eld: han egde lugna passioner —
i fall han ens egde några.
Vi ha sett. honom bestå kampen mot hennes
häftighet.
När den djerfva unga qvinnan beslöt sig
för att hellre i ett slag offra sitt hjertn, än
att låta det tvindö vid de ljumma vindfläktarne
från hans hedrande, men färglösa känsla, när
hon beslöt sig härtill, ville hon äfven göra
offret värdigt sin egen värdighet.
Ty hvad än verlden trodde, visste hon
att denna värdighet aldrig varit sårad af
någon annan än henne sjelf.
Och värdigt bar hon sina strider.
Ingen anade de förstörande marter, som
tärde henne och bland hvilka svartsjukans ej
voro de ringaste.
Men denna lidelse snarare förädlade, än
förnedrade Jeanne-Sofie.
Hon kunde aldrig bli orättvis. Och viss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
