Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lietcn om Violas oskuld, vissheten att Viola
oskyldigt fått lida för hennes skull gaf henne
styrka att till krigsrådet skrifva så som hon
gjort.
Men nu var allt fullbordadt.: inga flera
offer fordrades.
Emil skref ieke vidare. Det var förbi,
förbi. Och Viola skref icke heller, sedan hon
afsändt den första lilla berättelsen om sitt
emottagande hos förmyndaren.
Vid all denna yttre tystnad måste
Jeannc-Sofie sluta hela sin rikedom på plågor inom
sig, och det hade hon gjort i alla fall, ty hon
skulle anklagat sig för en föraktlig feghet,
om hon upprört Viola med beskrifningar, de
der endast kunnat verka ett fruktlöst
medlidande.
Dessutom: kunde väl Viola med sitt
barnsliga, opröfvade sinne begripa minsta del af
hvad som brände hennes väns bjerta?
”Nej”, upprepade Jeanne-Sofie hvarje dag,
hvarje timma, ”hon skulle blott lida, utan att
fatta det, som för henne ännu är ett mysterium.”
Jeanne-Sofie hade — såsom man erinrar
sig — skrifvit till sin förmyndare om ett förslag,
som hon hade i sinnet. Men hon hann
aldrig att meddela det, ty hon fick snart ett
nytt, hvilket tog väldet af det förra och drog
segern åt sista vågskålen.
Se här dessa båda förslag:
Antingen ville hon blifva austäld vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
