Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måltiden knappt smakades af någon annan än
doktorn.”
”Skratta icke åt mig!” sade Jeanne-Sofie,
der hon, sittande upprätt i sängen, med torra
brinnande blickar betraktade sin unga
säll-skaparinna, som, tidigt uppstigen på
midsommardagen, nu låg knäböjd på en pall vid
Jeanne-Sofies hufvudgärd och med armbågarne
stödda mot sängkanten.
”Hvad skulle jag skratta åt?”
”Åt det, b va rom jag vill be dig.”
”När jag ser dig, känner jag minsann
ingen lust att skratta.”
”Upprepa då än en gång det lilla, som
du redan berättat!”
”Gerna ... Vi sutto, såsom du mins,
tillsammans med krigsrådet. Jag var förut
liksom litet döfvad af ... af smärtan i fingret,
eburu det ej gjorde så mycket ondt. Nå —
hastigt börs doktorns röst... vi vända oss
om ocb få se löjtnant Emil . . . och med
detsamma förlorade du sansningen.”
”Vidare!”
”Löjtnanten sprang då så häftigt fram, att
han så när kastat omkull mig, som också ville
till dig . . . ocb se’n var det ban som gned
dina pulsar och understödde ditt hufvud, och
i hvarje rörelse låg en så mild ömhet, som en
älskande mor skulle ha bevisat sitt barn.”
”Ack, det varade ej länge?”
”Länge nog för vår oro ... Men då du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
