Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började röra dig, hviskade krigsrådet och
doktorn några ord till hvarandra, hvilket ej
märktes af löjtnanten, och strax derpå sade
doktorn högt: ’Min käre Emil, det ser ut som du
skulle få se dig om efter högtidsgröten på
annat ställe — jag är ledsen deröfver, luiu
hederlige gosse, men vid tillfälle skall jag
reparera bjudningen’’1.
”Och Emil.. . hvad sade han?”
”Ingenting. Han lemnade din hand i min,
bugade sig djupt och lemnade oss.”
”Men’1, mumlade Jeanne-Sofie, ”du kan
åtminstone säga mig hur han såg ut, då .. .
då han lade min hand i din — gjorde han
intet vidare?”
”Han såg mycket bedröfvad ut, men han
gjorde ej annat, än som jag sagt.”
”Och krigsrådet, hvad har han yttrat?"
”Icke heller ett enda ord. Vi sutto vid
bordet som mumier allesammans — till och
med doktorn bara åt och drack.”......................
”Mina söta flickor”, ljöd Lauras röst, ”vill
ni taga emot mig?"
De båda unga damernas åtbörder visade
föga benägenhet, men på en vink af
Jeannc-Sofie svarade Viola:
”Välkommen!” „
Lauras utseende hade en behaglig
friskhet, men derjemte röjdes hos henne en plåg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
