Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slumrade småbåtarne, hvar och en i sin
län-ning, tillsammans återgifvande bilden af en rad
uttröttade sjöfåglar. De verkliga sjöfåglarne
hade längesedan tystnat, utom en eller annan
nattsvärmare, som sväfvade öfver kyrktaken
och då och då under sin ensliga färd lät höra
en vemodig klagan.
Äfven i de tre systrarnes sofrum tittade
månen in genom rutan. Sömnen hade sent
omsider sänkt sig öfver Teklas och Hil durs
trötta ögonlock.
Men Rosa, hvars tankar ej förvillades af
kärleken och dess bekymmer, hade sofvit godt
nästan allt ifrån det ögonblick hon slutat sin
aftonbön. I drömmen gycklade dock bilderna
från den förflutna dagen: den unge kaptenen
och hon stodo åter utanför Jungfrutornet,
förtroligt språkande om Unghanses dotter. Då
— just som hon i den behagliga drömmen
lutade sig fram för att lyssna till kaptenens ord,
och hans ögon med ett så vänligt och vackert
uttryck hvilade på henne — tyckte hon sig på
en gång höra en djup och lång suck. Kom
den från jungfruns graf, eller var det kaptenen
som suckade? Nej, äfven han lyssnade och
väntade. Derefter såg han åter på henne, och
blicken blef allt mera klar och skön, tills den
slutligen fick en så mild glans, att Rosa,
lydande en hemlig makt, blygt vände sig åt sidan.
Vid denna rörelse, som hon verkställde i
sömnen, vaknade hon, och nu kände hon sitt hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
