Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klappa med våldsam häftighet, ty sucken, som
hon hört i drömmen, ljöd åter helt nära henne,
men hvar, det kunde hon ej reda.
Det hade ofta varit omtaladt att det
spökade i mörkska huset, men ännu aldrig hade
Rosa hört annat än ett sakta tissande och
tassande i nedra våningen, hvilket hon dock, med
half kännedom om sin fars smyghandel, icke
ansåg af farligare spök-art. En suck åter, och
den djup och tung, var ett vida mera talande
bevis för sanningen af dessa rykten. Hon ville
ropa på sina systrar, men hon förmådde det
ej, och man skulle till och med kunna säga
att hon, oaktadt sin obeskrifliga rädsla, ej
nändes det, ifall — det skulle följa något mera
på sucken. Hennes tankar förirrade sig helt
och hållet i sagans dunkel: hon föreställde sig
att jungfrun blifvit störd, derföre att man så
mycket talat om henne.
Under det hennes fantasi så sväfvade af
och an, somnade hon slutligen, men lätt och
oroligt, tills hon, vid den tid då dag och natt
slita sig ur hvarandras armar, spratt till vid
ljudet af en ny, ännu djupare suck. Men som
ett rodnande skimmer, bådande solens första
strålar, nu öfvergöt rummet, kände sig Rosa
helt modig. Hon urskilde ock tydligt att det
ljud, som så skakat henne, kom från gåtan
rakt under hennes icke fullt stängda fönster,
och det behöfdes knappt att det åtföljdes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
