Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än är ej kreaturens suckan stillad;
Och emot honom — säg det — Himlens finger
Var utsträckt re’n i födelsens minut!»» —
«0 Gud! jag redo är!» — så ynglingen —
«Hvart bjuder Carl och himlen mig att gå?» —
«Du stilla bide, rigtande på målet,
I bön och Öfning, lydigt spända blicken,
Tills den bestämda kallelsen dig bjuder. —
Än ett bevis, hur djupt i Kejsarns minne
Du fästad är: då i Mariæ-kyrkan
Förleden höst han lät på Ludvigs hufvud
En krona fästa, icke blott ett tecken
Af framtids pligt, men öfverlåtande
De verldsliga bekymrens större del,
Att sjelf åt Kyrkans väl sin afton helga.
Då — under all exempellösa ståten
Och hvimlet af de mångatusende
Gesandterne från alla verldens throner,
Hans stora rikes alla Biskopar,
Då Frankens alla städer ombud sände,
Och alla kloster sina sångarchorer
Att festlighetens glans förherrliga
Och i Corbeje-Chorn du ock befann dig —
Då, bland allt detta — hela tidens blomma —
Hans örnblick såg och kände — äfven dig.» —
«Så var det då ej blott mitt högmods dröm!
Ej blott en blixt ur fordna dagars minnen!
Ej såg jag prakten eljest. Endast honom
Mitt öga följde — Och när nu han eden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
