Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likväl ur hela sköna skådespelet
Sig tvenne bilder öfverlägset höja,
Som hvar för sig med särskildt välde vinna
En egen, talrik mängd af skådarne.
En är den stolte talarn, Grefve Wala.
Bland Sachsens män hans bild, hans namn sig ställde,
Se’n tjugu år, vid Carls och Wittekinds,
Liktydigt med benämningen af hjelte,
Af fruktansvärd och ädel, stark och mild.
Hans storhet dock — så mängden alltid dömmer —
I Krigarns dåd sitt väsen högst förklarat.
Och nu de honom se, med samma höghet
I allt, sig tjenare och härold kalla
Åt kyrkan, åt den underbara makt,
Som, lefvande i stilla andaktsformer
Och ringa aktande hvad svärd kan vinna,
Dock anspråk gör att underkuf va verlden;
Och om sin Konung, som ej annat rike
Få jorden fann, än någon gästfri hydda,
Och ingen annan krona, än af törnen,
Med visshet ej blott fordrar, men förkunnar,
Att «Honom skola alla knän sig böja
I himmel och på jord och under jorden.» —
Mång fruktbar stråle denna syn nedskickar
I hårda bröstens mörkerfyllda djup.
Men i de vekare, de barnaskarors,
Som, lockade af ljusens stjernerad,
Sig skockat kring den trakt, der hvita hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
