Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Eörgäfves andaktsöfning, omild späkning
Till strängt besegrande af detta kött,
Som syndens tankar väcker och befrämjar;
Ty i den mån det under agan dignar,
Sig höjer känslan sjelf af denna stränghet,
Med anspråk, gradvis växande, att gälla
Som kallelsens osvikliga bevis.»
ffOch flyr jag sömnen — ty i denna vakna
De stolta drömmarna, i hvilka frestarn
En lysande triumf mig förespeglar,
Ja, vill bedraga mig med högmodstanken,
Att dessa syndafödda drömmar sändes
Erån himlen, likt de fordna, helga syner —
Då blir den matta vakan sjelf till slut
En halfväckt feberdröm, uti hvars töcken
Det skänkta kallets krafter tyna bort.
O Gud! O Gud! Slå Du ned fienden!
Din ensam kraften är. Jag ser, jag ser,
Hur in i själens djupast dolda vinklar —
Så tankarnas som hjertats innersta —
Sig frestarn tränger med en makt, mot den
Ej jag en flägt af kraft och insigt äger.
Mig lär, hur ringa mot det kall jag är,
Som ren du skänkt mig — eller gripa låtit!
Inom mig står en natt, lik denna yttre.
Liksom i denna, flamma i mitt inre
De sken, som hånande förvirra glansen
Af Dina ljus, af evighetens stjernor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
