Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sänker de
himmel-Famnande armar, *’
Bjuder odödlighet,
Styrka och salighet,
Mognad i frukten,
Af kransande eldlöf,
Nu såsom tungor
Först i en fjerran bygd, bland enkla herdar,
Går ryktet ovisst jolrande. Se n ser man
I hufvudstaden, mer och mera nära,
Små vinkar af det stora, som skall blifva.
Nu går man in vid hofvet; likväl spörjes
Ännu en tid blott månar och planeter,
Och solen dröjer än vid horisonten,
Tills, på en vink, «på gaflar uppslår poln».
Då ser hvar klok, att den der hjelten är
Naturligtvis ej större än författarn,
Men har sin faders svagheter och lyten,
Gemenligen bombast, inconseqvens. —
Den der ekonomin må vara nödig
Då hjelten blott är en theaterdocka,
Som på allt vis bör studsas upp och hjelpas
Att någorlunda iå en air af folk.
Så skulle ock, som sagdt, i dag förfaras.
Men då jag, utan skryt, vet af mig sjelf,
Mig sjelf, som dock är kärnan af personen
— Liksom aktören, fast han svänger sig
I Kongl. Maj:ts och kronans kläder,
Dock närmast kroppen bär sin egen skjorta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
