Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fåvitska nog i sin kamp, att blotta gemensamma flärden,
Nog, att forklaradt ur den blickar det eviga fram.
Hvem var kallad, som du, att striden bedömma, beherrska,
Föra till bildningens berg slutliga vinningens skatt? —
Ack, med det stundligt växande bopp om andliga segrar
Växte det timligas hot, kräfde ock jorden sitt lån.
Åter sig vände vårt hopp till Rom, till eviga staden,
Der under lagrarnes skygd kraften föryngrande bor,
Der, så drömde vi, skulle ditt lif sig tända förnyadt,
Sinnen och ande på nytt höja sig starka, som förr4);
Der, ur slumrande väldens grus, en urtida vishet
Hörbart tala till dig, minnena vinna gestalt.
Der, — hvarest allt är ruin, ej borgarna endast och templen,
Nej, äfven konst och språk, vetenskap, seder och tro,
Valde och herrskarekonst, och ensam af storheten öfrig
Lystnadens vanmaktssuck, hoppet på ränkernas makt —
Skulle ur verldsruinen en verld sin vishet dig lära,
Sända dig tvefaldt rik åter till kallet och oss. —
O, den eviga staden snart dig slöt i sin hägnad,
Den, som, i tiden ej byggd, icke förstöres af den.
Väl till dess portar vår kärleks blick dig längtande följde,
Visheten vinner du der — icke för oss är din vinst.
Blef då din graf ej ock för hoppet om lefvande bildnings
Herrliga blomma en graf? Sörjer ej henne vår sorg?
Modet ej sjunke! Förgängelsen sjelf ju vilkor och kalla
Ofta för lifvet blef? Dagen ur natten ju föds? — *)
*) En för helsans och vetenskapens skull tillämnad resa till Italien
omintetgjordes genom döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
