Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skänka dess kämpande hjerta sin hvila?
Mot ångrens smärta
Beskydde din lugnande åsyn mitt hjerta.
Och skall jag ej på honom mig förlåta,
Som sig i verlden ensam till mig slöt?
Ej gafs mig vid en moders bröst att gråta
Min känsla — tidigt ryckt från hennes sköt,
Var ej mitt väsen för mig sjelf en gåta,
Från hvilken ingen hand inseglet brötP
En enda gång jag modrens anblick njutit,
Dock lik en dröm sig synens himmel slutit.
Och så jag växte på den stilla orten,
I lifvets vår bestämd till skuggors brud;
Då stod han på engång vid klosterporten,
I kraft en hjelte, i behag en gud.
I honom såg jag blott den gudasände
Och ord ej måla hvad mitt hjerta kände.
Förlåt, du herrliga, som gaf mig lifvet,
Att djerft jag ingick på en dunkel stig,
Ett öde valde, som mig ej blef gifvet;
Ej fri jag valt det, det har funnit mig.
Ack, högre makter detta band beslutit,
Ej menskor lösa upp hvad de ej knutit
In genom slutna porten guden tränger;
Till sjelfva Fersei thron han vägen fann.
Ej från Demonen någon rofvet stänger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
