Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl hörare som lärare. Ehuru framför allt en kärlekens, den
kristliga verksamhetens predikare, var han i sitt språk vida
mer en Paulus, än en Johannes. Hans hjerta och hans fantasi
öfvade dock sin makt äfven på hans dogmatik och kunde nå*
gon gång ställa honom blott för afundsmän, som leta efter
villfarelser. Den varma känslan är icke vaksam. Praktisk i
ordets ädlaste mening — fordrande det sanna troslifvets
uppenbarelse i handlingen — skulle han misshaga å ena sidan de
kalla dogmatistema och å den andra alla dem, hvilka förgätit
Kristi ord: «icke varder hvar och en kommande i himmelen,
som säger till mig: Herre! Herre! utan den som gör min
faders vilja.» Ty, näst gångbara synder af alla slag hos höga
och låga — och hvilka, för att dömma af Svedbergs brinnande
straffpredikningar, synas hafva varit tidens hemseder, och bland
hvilka han särdeles ifrar mot obarmhertighet, osedlighet och
flärd, samt blindhet för Herrans tecken och döfhet för Hans
tjenares rop — var hufvudföremålet för hans varmaste beifran
en förvillelse i Läran, hvilken, onder anspråk att vara djupt
kristlig och särdeles luthersk, dock af Luther sjelf på det
strängaste agas och förkastas. Denna egentligen polemiska
beståndsdel i Svedbergs andliga skrifter förtjenar i vår tid en
egen uppmärksamhet, då det lärer oss närmare genomskåda en
hufvudart af skef religiositet, hvilken då synes hafva varit lika
rådande, som den nu äflas att blifva det Naturen öfvar sin
makt i många gestalter. Vådligast för den svage, likasom mest
vidrig och upprörande för den starke, är den, som vill med
helig skrud för verlden och möjligen för sig sjelf hölja sitt
oheliga inre. Också framlyser öfverallt hans harm mot hvad
han kallar: «Stortron», det förvridna, yrkandet af den i sig
gudomliga läran om trons alltillräcklighet och om den
ovil-korliga godheten af det lif, som ur denna härflyter, mot
sjelf-bedrägeriet, inbillningen att äga denna tro, i och genom att
flitigt bära den på läpparna och att mena sig genom denna
angenäma sjelfvigning hafva ställt sig på gunstlingsfot hos den
Helige, från hvars sida man öfverlägset ser ned på verldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
