Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om pligten att njuta lifvet,emedan: (dill nöjet blott jag
skapad är»; huru «jag är lycklig — endast genom nöjets kraft»,
understödd af «drufvans allmaktsfulla saft;» huru vi skola ((dricka
för att glömma» allt det elände, som omkring oss vill väcka
vårt deltagande och således störa vår njutning; huru man
visserligen skall göra «hvar man rätt, den arme godt», och
isynnerhet vara «beständig mot sin flicka», emedan man då kan
«med glädje dricka», samt att vi skola känna «vårt ödes skick
— plågan, löjligheten, flärden! från vårt intåg här i verlden
till vårt sista ögonblick». — Hördes något, som kunde sägas äga
en slags inspiration, så var det mest till äran af en frihet å
la Marseillaise. Det hjelpte ej, att «Menniskan hof sitt anlete
i ljuset», det hjelpte ej, att «Snön på fjället höll ej färgen;»
våra skalder höllo både färgen och tonen och trallade vidare.
Det hjelpte ej, att i nya Skapelsen, «det kom en blixt ifrån
det höga, och ljus och lif i tingen bjöd». Yåra skalder hade
i sin verldsåsigt en blixtafledare, som skyddade dem mot all
antändning.
Det var i följd af denna känsla af den sanna poesiens
höghet och den gångbaras armod, som jag afbröt och
bortkastade mitt enda försök till en täflingssång i Svenska
Akademien. Jag hade nemligen tyckt, att någonting sådant, som af
Akademien plägade belönas, ja, af dess egna ledamöter
åstadkommas och såsom värdefullt gälla, skulle kunna äfven af mig
tillverkas och att det i alla fall vore en oskyldig sak att försöka
och i lyckligt fall tillgodohålla den heder, som derigenom kunde
vinnas. Stycket hette: ((Konsterna», ett namn tillräckligt
hotande med bristerna af gräns och enhet, utom alla öfriga
svagheter. Det blef ej mer än fragment och kom således aldrig
in, och härmed afslutades, liksom en viss persons första och
enda predikan, min hela Akademiska täflingsbana. Det var
väl icke egentligen känsla af att hafva tagit sig vatten öfver
hufvudet, som gjorde, att den unge skalden «vid ingången kom
af sig». Att han aldrig åter gjorde ett försök, hade dock väl
andra skäl än blygsamheten, kanske främst motviljan för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
