Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eftermiddag i början af febrnari förflytta vi oaa till
ett rum i nedra våningen af n&mde hus. Det var bokstafligen
från golfvet till taket på ena sidan uppfyldt med papper.
Åf-ven några bord voro bet&ckta dermed. Jernbeslagna kistor,
kullerstolar, öfverdragna med grönt boj, samt en stor pulpet
emellan fönsterlufterna voro de enda möbler som här funnos
och antydde att man befann sig på herr Billings kontor.
Tvän-ne unga män arbetade ifrigt på hvar sin sida om
skrifpulpe-ten, och i rummet var så tyst att man ej hörde annat än
pennornas raspande eller ett och annat betänksamt ^hm’’.. . ”hm!M
Efter en stund stack den ene af ungherrarne sitt vapen
bakom örat, drog upp sitt ur och sade otåligt: ”Hvad tusan
kominer det åt vår madam i dag, som ej låter oss få kaffe?”
”Gubben har väl ej vaknat från sin middagslur ännu !*
svarade den andre likgiltigt. I detsamma öppnades dörren,
och herr Billing sjelf inträdde.
Ehuru redan öfver de år, då man kan göra anspråk på
att kallas vacker, var likväl hans höga af bekymmer mer än
af år böjda gestalt och det bleka, milda, uttrycksfulla ansigtet
en fullkomlig förening af hvad man kallar tilldragande, och herr
Billing utgjorde en högligen aktningsvärd upplaga af en
godlynt och treflig äldre man.
Då han inträdde på sitt kontor, väckte någonting
tillfälligt hos honom de unga herrarnes uppmärksamhet: af
förundran voro de nära att glömma sin skyldiga vördnad att
stiga upp. Han helsade dem med sitt vänliga och lätta sätt,
men en viss brådska röjdes i hela hans väsende, under de få
minuter han dröjde för att tala med sina herrar kontorister.
Det syntes emellertid lätt att denna brådska ej var af den
natur, som hör till affärslifvet. Han var i hög grad tankspridd,
gaf befallningar och återtog dem, frågade efter samma sak flera
gånger och begick, kort sagdt, alla de fei, som äro vanliga, då
själen gör sina utflykter, det vill säga, när fantasien behagar
spela variatationerna till de alldagliga bestyrens tema; och
när detta inträffar, måste ju, helst hos en affärsman,
dissonanser uppstå.
Herr Billing måtte hastigt hafva insett detta, ty utan att
vidare yttra ett ord om de angelägenheter, som fört honom till
kontoret, tog han sin fina engelska hatt, svepte kappan omkring
sig med mycken noggrannhet, ordnade kräset och begaf sig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
